lördag 30 april 2016

Vacker & gullig men full med attityd

Lolli är helstolt över sin lilla beebiis!
När det är någon som vill kika på henne och bebisen så nästan puffar hon bebisen lite framåt mot människorna som om hon sa; kolla vilken fin pojke jag har!
Och jag förstår henne.
Han är jättesöt och vacker!
 

1 dag gammal bebis <3 Ska knäppa lite mera foton idag, han har redan blivit så mycket resligare och vackrare!
 
Efter att han har haft sin lilla powernap så ägnar han mycket tid åt att busa och bossa runt med mamma Lolli. Det är ett enda springande, nafsande, bockande och stegrande - i alla fall så försöker han sig på att bocka o stegra sig, men dock så går det inte alltid så bra.. ;)
Lolli puffar till honom när hans busande går överstyr och hans första reaktion ser ut att vara; fuck you mamma, jag gör vad jag vill! Och så springer han iväg och försöker busa en sista gång till innan han ger sig. :)
 


torsdag 28 april 2016

Welcome to the world

 <3






What a Beauty! <3




Det är bäst hos mamma.. <3



<3

Det var verkligen inte väntat att det skulle komma så snart och att det skulle gå sådär snabbt!
Igår på förmiddagen märkte vi att Lolli hade fått tydliga vaxproppar och hade börjat bete sig konstigt. Mot eftermiddan så tappade hon vaxpropparna och när hon tog lite större steg så sprutade det en mjölkstråle ur henne.
Vi hann bara vänta i en halvtimme på kvällen innan hon lade sig ner och vattnet gick för henne.. Tack och lov så fick vi skicklig barnmorskehjälp och moraliskt stöd med oss under kvällen! Guld värt!
Vattnet gick ungefär 23:07 och hennes vackra lilla bebis tog sina första andetag 23:23, så det gick väldigt snabbt när det väl var igång.
 
Lolli fick en liten hingstpojke - som jag hade beställt också! Jättepigg, jätteglad och jättemodig! Full med attityd och försöker bossa runt med mamma Lolli trots att han ännu inte ens är ett dygn gammal. Det är helt otroligt! Dom är så ljuvliga tillsammans! <3
Båda två mår bra och verkar väldigt nöjda med tillvaron just nu.
Jag skulle kunna sitta och titta på dem i evigheter. Det är så otroligt häftigt och vackert.
Och hon är så otroligt duktig våran bästa Lolli. Så himla jätteduktig och alldeles lagom "mammig" med honom. <3
 
<3
Nu är det egentligen bara det svåraste kvar.. Vad ska den lille herremannen heta? :D
Hmm..
Om det är någon som har nån bra ide på namn till den lille så får man jättegärna komma med förslag!
 
 
Stallion foal by Isakas Petite Fleur and Klockas Ikaros <3


lördag 23 april 2016

Efter det ena kommer det andra

Dixies ihopsydda sår på frambenet ser mycket bättre ut. Hon går ännu i enskild hage så att hon inte ska slippa och busa sönder sitt sår tillsammans med de andra. Hon verkar helt nöjd med det. Det är ju allra lugnast så, hon slipper båda pojkarna som inte gör något annat än går henne på nerverna. Så om det bara får fortsätta i samma stil så borde det inte gå länge till..!
 
Men sen har vi ju olycksfågeln Puuhis (tillsammans med olycksfågeln Sari)..
Jag var lat en dag och han fick gå ut utan skydd de sista timmarna i hagen innan det var nattdags. Egentligen visste jag att jag var helt dum i huvudet men ändå så bara gjorde jag det.
Vid nattdags så hade han fått ett sår snett fram på frambenet, strax under knäet. Inte speciellt stort, 3cm ungefär. Någon hälta eller orenhet fanns ej och det brukar han visa ganska så tydligt om han ens har lite ont, så det kändes lite konstigt. Svullen omkring såret och lite värme, men inget annat.
Skickade bilder till kliniken och de tyckte att det inte verkade vara något farligt, speciellt med tanke på var såret var och på att han inte visade ens någon pyttehälta. Vi fick direktiv på hur vi skulle sköta det och det har blivit bättre. Det är fortfarande lite svullet och varmt, men det blir mindre och mindre, samt så ser han sår finare ut.
Men en sak är helt säkert.
Ut utan tjocka paddar o benlindor går han inte. Inte ett enda steg.
Jag orkar inte med alla dessa onödiga småskador. Det är ju en testad sak med denna pålle och det tycks helt tydligt inte gå att han är utan skydd för det kommer nånting direkt.
Men eftersom han inte är oren så ska han fortsätta att jobba men lite lättare dock. Det hjälper bara blodcirkulationen och får svullnaden att börja lägga sig.
Hoppeligen så försvinner svullnaden snart och hans sår läker fint ihop.
Det gör det säkert - men katastrof tänkare som man är så går tankarna för fullt på när han kommer att dö, typ ;)
 
 
Det bästa jag har i stallshyllan, haha.
 
Lolli, Feronia och fölen då?
Läget med Lolli är ännu lugnt. Hon börjar vara ganska trött så för den sakens skull så jag hoppas att fölet ska ploppa ut snart. Men å andra sidan, om det kommer liite senare så börjar det bli varmare tider och mera gräs för mammorna. Vi jobbar 2 dar i veckan 3min vid hand ungefär och resten av dagarna så pysslar vi och promenerar vi lite ibland i skogen och käkar blåbärsris tillsammans med shettiskompis Bella och bara tar det lugnt. Det verkar hon vara helt nöjd med. Stå bara i box och i hage är inte nåt att ens fundera på, hon blir bara så deprimerad och nere utav att inte göra nånting.
Lolli, höst 2014.
Foto: Jonna Ahlvik.
Feronia började ställa sig betydligt mera inför fölning i torsdags på kvällen redan. Men det tycktes bara vara falskt alarm, inget föl ännu. Vi turas om med att vaka Feronia på nätterna via "övervaknings-kanera" av nåt slag och att gå ner till stallet och kolla till Lolli. Vi ska försöka, sådär hastigt och lustigt, att få tag i en billig övervakningskamera åt Lolli också, så behöver man inte gå dit och störa femtioelva gånger under natten och så skulle man inte behöva sova ute heller. Men vi får se om vi hittar. Annars så får det helt enkelt bara gå såhär ändå.
 
Men det är nog riktigt nära nu, Feronias beräknade fölningsdatum var i fredags den 22.4.. och Lolli 8 dagar senare. <3


söndag 17 april 2016

Slap in the face

Min & Puuhis andra dressyrstart tillsammans i lördags.
Han uppförde sig allmänt jättebra, finns inget att klaga på.
Om jag ska "klaga"(inse den bittra sanningen) så är det på min ridning i vardagen. Jag fick verkligen se vad jag har slarvat med här hemma, för under själva ritten så svarade han nada på någon hjälp. Han blev så bakom mig (antagligen då han blev lite spänd med nytt ställe) och då trög för mina hjälper. Känslan under ritten var inte ljuvlig precis, utan kämpig. Jag fick verkligen övertala honom att ta varje steg ända tills vi var klara med våran ritt.
Hemma när vi tränar kan han bli något trög eller bakom mig ibland, men där är han avslappnad och blir då inte lika mycket bakom mig så då känns ju inte problemet lika stort. Alltså, jag får se mig själv i spegeln, både Mia & David har sagt att jag måste vara noggrannare med att han svarar då jag ger min hjälp, inte bara när han själv vill. Men jag har helt tydligt inte tagit det så "allvarligt" som jag borde gjort, eftersom jag inte har tränat på det heller..
Det kom som ett slap-in-the-face direkt jag red in på banan.
 
Jag har inte tränat på det vi verkligen behöver..

 
Bara att bita ihop och försöka rida igenom vårat program så jämnt som möjligt. Lättare sagt än gjort. Men vi red hela programmet till slut, någon snutt kunde till och med kännas helt okej och vi blev godkända (Yay, va duktigt..) med 56,3%.
Domarens kommentar: Jättefin kvalitetshäst men som tyvärr blev för spänd och bakom i hela programmet.
Så rakt och på sant.
 
Mera träning och erfarenhet nu bara.
Tävlandet är inte allt, huvudsaken är att vi blir starkare och bättre tillsammans.
Nu är det fokus på en sak i taget och det kommer att bli jobbigt för mig.. Jag vill såå ha "kontroll" alltså balans i hästens kropp, takt, bärighet, jämnhet, energi och svikt. Men jag kan inte kräva allt på en och samma gång. Då blir allt bara en enda stor soppa. En sak i taget och sen kan vi plussa på ganska så snabbt.
 


 
 <3
 
 
 

fredag 15 april 2016

Utvecklade gummistövlar och travhästar

 
 
 
Kygo in my ears and my heart. Fasiken va gott det är för öronen!
Längtar sååå till sommaren! <3
 
Det rullar på som alltid.
Inget stannar upp och tar en paus.
Ibland är det ju skönt och ibland är det mindre skönt. Just nu e det skönt. Jag vill bara att Lollis fölande ska vara över och att allt ska gå bra. Sen kan allt ta en paus.
 
Jag har börjat vaka på Lolli nu på nätterna. Testade sova i stallet en natt men tror jag försöker hålla mig inomhus sålänge som det bara är möjligt.
 Både Lolli och Bella tyckte ju att det var hiskeligt intressant med en stor "mask" (läs en människa i sovsäck) liggandes i den smala mitten boxen - henne ska vi ofreda hela natten lång. Lolli trakasserade mitt huvud och Bella mina fötter..
 Jag vet inte hur många gånger jag sade åt dem på skarpen att de får räcka nu, men det ville de inte ens fatta.
 Så nej, jag går hellre ut en gång i timmen och kollar till henne och sover där när det syns riktigt tydliga tecken. För alla tankar på hur "gulligt" och "mysigt" det är att sova i stallet är totalt bortblåsta när dom håller på sådär. Det är bara nervpåfrestande. ;)
 
Puss ändå på världens bästaste ponny Lolli <3 :*
 I söndags inleddes äntligen vandringssäsongen tillsammans med K & E! :D
Vi gick ca 6km på Bergöleden. Avslappnande, skönt och vackert. Och så "friskt" på något sätt att bara gå runt i skogen efter en mysig stig som far lite hit och lite dit. Rätt så blött var det ännu i år men smarta som vi var (höhö) så hade vi ställt oss redo med gummistövlar och klarade oss bra igenom de blötare delarna. (Bra = bara en fot blöt, min ena stövel hade utvecklat gälar och börjat ta in vatten.. )
 
Den blötare delen av Bergöleden.. :)
Betagen av vandrandet så begav vi oss ut igen följande kväll.
Då ca 3-4km på Arbetsplatsberget.
Lite kortare och lite halvmörkt hann det bli, men ack va ljuvligt endå! Plus att det var lite trevligare med gäl-fria stövlar.. :P
 
Arbetsplatsberget.
Hoppas innerligt att vi ska hinna iväg denna helg också på kanske nån lite längre vandring..! Jag vet inte hur eller egentligen varför men det har blivit helt sjukt roligt att vandra. Men kanske det inte skadar att ha en annan hobby vid sidan om en annan hobby.. ;)
 
På tal om helgen..
Imorgon så tävlar Puuhis och jag i Jakobstad, region dressyr - LA:10.
Blir jätteroligt att åka iväg och försöka hitta samma feelis som vi har hemma. Han har varit så mycket mer med mig de senaste dagarna och min "lilla" oro i magen över att vi ska tappa allt vi lärt oss nyss, börjar lite att avta. Pust. Fattar inte att jag orkar "stressa" upp mig och fundera sådär djupt på saker.
Kanske jag nån dag lär mig. Jag är ju i alla fall medveten om mitt beteende.. ;)
 
 
Från det ena till det andra..
Imorse hade vi en lite mindre kul morgon..
När hästarna skulle sättas ut så backade Puuhis och steg på Dixies framben.....
Vilket resulterade i en stor hud-lucka över kotleden.
 
På bilden är hudluckan uppefter hennes ben, annars när den dinglande så såg du hur benet såg ut inuti. Ingen vacker syn precis..
Åkte kl. 8 till Kaustby-kliniken där hon fick sitt sår ordentligt ursputsat och jättefint ihopsytt. (Jättetacksam över att det finns duktiga  Ingenting skadat inuti utan det är bara huden som är skuren. Tack. Och. Lov. Nu är det boxvila i nästan en vecka och sen småningom får hon börja gå i småsmå hagor. Om inte stygnen sprättar upp och hon inte får någon infektion så borde det inte ta så länge innan hon är i full rulle igen. (Y)
 
Dixie
Men det "värsta"(roligaste) var ju ändå detta...
En äldre man som kom gående genom kliniken strirrade väldigt mycket på Dixie. Till sist efter att ha gått flera gånger förbi så stannade han och frågade vad våran (trav)häst heter... Man visste inte om man skulle skratta eller gråta. Va f*n?! Hahah! Sen när vi hade förklarat att hon är dressyrhäst och har hormonproblem som sen gör att det är svårt för henne att sätta massa på sig men att vi nu har hittat rätta preparaten som börjat hjälpa henne så sade han bara att hon verkligen var en jättefin häst. Jo tack, visst har vi fina travhästar! :P
Inget illa ment med travhästarna men lite lustigt att ett fint dressyrsläktat sto ser ut som en och blir tagen för en. Men sen ännu det viktiga; kapaciteten sitter inte i utseendet! Vad spelar det sen egentligen för roll hur en häst ser ut bara den kan utvecklas och må bra? :)

söndag 10 april 2016

Finslipning



..känner på lite ökningar..




I sluta på rakt spår...
 
Puuhis, de senaste dagarna. Det blir bättre..!!!
 Det gör mig så lycklig också att se att han växer uppåt och han får bara mer o mer musklemassa på sig! <3 Har haft så svårt att tro att det ens någonsin skulle kunna ändra sådär mycket som det redan har gjort. Helt otroligt!
 
Skippade tävlandet idag, kände att det blev ett stort stress-press-moment. Inte för att det spelar nån stor roll i nuläget hur det egentligen går på tävling / vart vi far o tävla för det är ju inte på nån hög nivå precis, men jag vill känna ännu liiite bättre flyt. Man kan väl tycka att jag är en aningens hysterisk, men jag vill inte slänga allt vi jobbat fram nu i sjön enbart för tävlandet, för det är det inte värt. Tävlandet för oss är bara en extra rolig grejj. Det ska inte bli till något stress-moment eller måste att vi skulle behöva prestera topptopptopp all the time. Vilket jag kanske lite kände att det blev nu. Å andra sidan är det inte någon stor grejj att vänta med heller. Men det kändes bäst såhär, att få lite mera tid för finslipning.
 
Min fina stora dröm-kille ;)
 

fredag 8 april 2016

Sports Psycology

 
Har bäddat ner mig i sängen och följer med föreläsningarna hemmifrån.
 
S u p e r s k ö n t
&
s u p e r  i n t r e s s a n t !

Varför så svårt när det egentligen är så lätt?

Blä, vad det är jobbigt att träna på egen hand.
 
(Jag blev helt tydligt bortskämd med att ha en tränare med sig i två veckor som håller ögonen på en.. ;))
 
Jag har så svårt att fokusera på de verktyg jag har som jag ska träna på med Puuhis. Jag börjar känna efter på så mycket annat att jag glömmer att fokusera på det vi vill ha och hur jag ska komma dit. Och det är inte invecklade grejjer som vi ska träna på, men det är grejjer som kräver upprepning och koncentration utav mig.
Antagligen är det såhär jobbigt dels på grund utav min lathet och dels på min överdrivna funktion av "funderings-delen" i hjärnan. Jag börjar fundera och analysera för mycket istället för att bara agera utifrån hur det känns. Haha, det är ganska bra dethär att skriva ner allt svart på vitt, det blir så mycket tydligare för mig var problemet sitter och hur löjligt enkel lösningen egentligen är.
 
Förutom min överdrivna-funderings-attack idag så har P varit bättre och det har kännts bättre. Det har uppstått "problem" men vi har kunnat ta dem och gått vidare. Det ska vi försöka sikta in oss på att hitta mer o mer varje dag, så att vi även skulle få utrotat "överdriven-fundering-syndrom".
 
 
Puuhis, för 1 vecka sen. Han börjar få så fina halsmuskler och på bättre ställen än vad han har haft tidigare. Helt otroligt egentligen hur mycket han har förändrats i kroppen på 2-3 veckor.
 
 
"There is no success without soundness,
and there is no soundness without knowledge."
- Jean Luc Cornille
 


tisdag 5 april 2016

I don't get it

Davids dressyrsto Dark Dixie.

I söndags var det andra gången ever som David har fått lurat mig upp på Dixie. Hur vet jag inte och varför jag inte har velat vet jag inte riktigt heller.. ;)
Förvånad var jag efteråt. Hon kändes mycket trevligare än vad jag hade tänkt mig att hon skulle kännas och på bilderna så såg hon också mycket bättre ut än vad jag någonsin tidigare har sett henne. Så för att göra det kort och enkelt så var det ett what the fuck moment. Jättetrevlig häst med potential som har gått mycket framåt redan och börjat runda på sig fint i kroppen. Lite mera tid bara, så blir det ännu bättre..!!
 
Om det sen var värt det att sitta upp i en ovan sadel för min bak och ryggs del vet jag inte ;) Reuma värken triggades igång rätt så starkt efteråt och jag skulle bara ha velat kapa av mig ryggen. I och för sig.. jag har fuskat massor med min egen styrketräning de senaste tre veckorna och det straffar sig det med. Även här så måste jag ta mig i kragen ordentligt en gång och fortsätta träningen med min egen kropp och stabilitet. Aldrig har min rygg tidigare reagerat sådär starkt på en främmande sadel.

Up's and downs

Puuhis i söndags. Han håller på att bli så rund och fin i hela kroppen!! Still much work to do, jep men vi har redan kommit en bra bit på vägen. Mycket längre än vad jag hade trott att vi skulle ens komma under våran tid tillsammans.. ;)
Som jag har väntat, men inte längtat.. haha.
När det går sådär bra, sådär länge så måste det komma nåt krokben någonstans så att du faller pladask och smakar på lite sand. Eller ja, måste och måste, men det brukar höra till och just därför var jag lite smått "beredd" på det.
Och jep, igår kom krokbenet för oss.
För första gången nu på jättelänge (flera veckor) så fick jag igår total blackout när jag red och blev bara så pissed off på mig själv... Puuhis blev förvirrad och pissed off på mig..
Jag ville bara slänga mig på marken och gråta efter Mia.. Jag visste inte vart sjutton jag skulle börja göra.
 Men, det är bara att vifta bort de förvirrade känslorna av att inte veta nånting och bara göra något som är enkelt för oss båda och som vi kan superenkelt. Och japp, det var enklare sagt än gjort. Men vi försökte i alla fall och det blev bättre. Det fick vi vara nöjda med igår.
Hela förmiddagen idag så har jag bara gått och dragit mig för att rida Puuhis, för jag vet att jag måste ta tag i mig själv och i mina tankar om jag ska försöka kunna utvecklas tillsammans med honom. Men jag fick bara ta mig i kragen och rida igen, försöka på nytt och hålla tankarna på det jag vill ha och inte på det jag inte vill ha.
Och gissa vad, det gick så mycket bättre idag! Och jag är nästan 100% säker på att gårdagens problem och krokben var som nästan alltid - min hjärna. Saker som inte fungerade igår, fungerade idag och jag kunde under de korta skrittpauserna reflektera över vad jag kände, hur jag gjorde och hur hästen reagerade, alltså så kunde jag då se resultatet utav en tanke och en känsla. Och det är mera såna tankar och positiva reaktioner från hästen som jag behöver så att jag småningom kan börja släppa all dendär pressen och stressen.
Idag kändes traven och galoppen så mycket bättre än vad den har tidigare gjort och småningom så går det att börja samla ihop galoppen på riktigt. Nu kan vi nästan få 5 steg fint samlad galopp..!
Vi får ta ett steg i gången.. ;)

Trots mina ups and downs så har jag anmält oss till säsongens (för oss) första dressyrtävling, en LA:1. Den klassen var tyvärr utom tävlan men det spelar nu ingen större roll för oss, det är ju ändå första starten nu på länge också. Och dessutom våran andra start tillsammans hittills.. :)
Roligt ska det i alla fall bli! :D