tisdag 31 maj 2016

Sista maj

Att det är Juni redan imorgon är lite ofattbart..!
Det var nyss nyår, med nya mål, drömmar och funderingar.
Hur gick det såhär snabbt?

Vädret är superhärligt just nu. Solen skiner och värmer, himlen blå, en svag liten vindbris och det grönskar för fullt överallt.
Det är nu som man ska ta tillvara på varje minut och stund, lite mer än annars. Det går ändå alldeles för fort denhär ljuva sommaren.

De senaste dagarna så har jag endera donat på med stallet eller ridit/hållit lektion. Det har varit svettigt & kämpigt värre, men det är så värt det. Lite småsaker har jag kvar att dona med men det allra nödvändigaste är fixat!

En liten sneakpeak bild på framsidan av stallet..
Ganska rogivande att få pyssla på med lite "smågrejjer" i sin egen takt. Ofc så har jag ju mina proppar med favoritpodden eller musiken i öronen och det hela blir rena rama terapin för själen.

 

På tal om terapi.. Lolli! <3
Det spelar ingen roll hur stressad eller trött jag skulle vara när jag lite motvilligt skulle behöva orka jobba henne. Hon piggar alltid upp mig och jag blir världens lyckligaste! Jag kan inte säga precis vad det är med henne som gör mig sådär galet glad, men gladlycklignöjd så i jag vet inte vad blir jag i alla fall..!
Musik i öronen och barbacka på henne sent en kväll. Det är det bästa.
Jag blir så påminnd om varför jag vill göra detta samtidigt som det ger mig en enorm energikick för det "vardagliga/normala" livet också. 
Jag har helt enkelt världens bästa hästar, för mig! <3

Ikväll, äntligen(!!!) flyttar Feronia och bebis-Amigo till oss! Det är så spännande roligt! :) Vilken sommar vi och hästarna kommer att få!

fredag 27 maj 2016

Äntligen fredag




Det känns riktigt bra, vet inte riktigt varför, men det gör det. 
Det känns bra.

Har ridit Puuhis 4 dagar lätt, hittills denna vecka och han känns bara bättre! Igår var han förvånansvärt bra med tanke på att vi får ännu ta det lite piano med tränandet iochmed sparken han hade fått. Men.. hans bakben blir starkare igen! Yes! <3 
I förrgår var vi en runda i skogen. Det var våran första skogsrunda här hemma och alldeles ensamma.. Och det gick jättebra! Ett par gånger så ropade han efter kompis men that's it och det är ju inte så farligt. Sakta men säkert så håller "statsdajjon-Puuhis" på att göra sig bekväm med pampas alla konstigheter.. ;)

Lolli har blivit riden 2 gånger, typ 5min och jobbad vid hand en gång hittills this week. Hon är svag, men hon kämpar duktigt och vi får ta det steg för steg. Snart är hon också tillbaka igen!
Nu när hon har blivit lite mera "normal" i kroppen efter dräktigheten så blir det spännande att se hur hennes dressyrsadel ser ut att passa på henne.. Om den inte passar så är det bara att sälja bort och försöka hitta en annan som skulle passa bättre. En svart dressyrsadel sitter nog högst upp på önskelistan, meen inte skulle jag tacka nej till en Tekna hoppsadel heller.. Hon hade en sån nångång i hennes inridningsskede och jag gillade den massor. Supersnygg och superbevkäm trots att det är en syntetssadel..! Plus att det går att byta järn i dem också!

Typ en sådan modell hade hon.
Kanske hon måste få en hoppsadel också, utifall att vi nån gång skulle hoppa.. ;)
Sen har vi fixat kandar till henne klart också. Bara kedjan och "ketjupehmuste" kvar så är bettet också i skick. Tandspecialisten ska få kolla henne innan och se så att hon faktiskt har tillräckligt med rum i munnen och att bettena också passar henne innan jag byter till nåt annat. :)

Mitt detoxande och tränande har gått jättebra denna vecka! Jag har hållit planen o rutinerna och jag märker förändringar redan. Det tydligaste tecknet är att jag faktiskt orkar stiga upp på mornarna och att jag inte är lika svullen i hela kroppen längre. Och så har det inte varit på länge..!
Idag var jag andra gången, för denna vecka, på gym och körde styrketräning med J! Idag blev benen och ryggen pinade och det känns redan att jag kommer att ha lite träningsvärk imorgon.. ;) Men på ett "nyttigt" sätt.
Återigen - det går så mycket bättre och enklare när man tränar tillsammans.
Och det är framför allt så mycket mera motiverande
Nu fortsätter vi i samma hurtiga stil, även på helgen!

Bella

Okej, detta förklarar en hel del.
Jag har underligt nog alltså inte vetat vad Bella heter, fullständigt. Att hon har hett "Pretty Woman" det vet jag men att hon har haft ett "uppfödarnamn" också har jag på nåt sätt missat eller antagligen bara glömt bort, haha, att det ens är möjligt! D sa för någon dag sedan hennes uppfödarnamn och jag var bara som att ehh, sen när har vi en häst som heter nåt sånt?!
Detta förklarar ju varför jag aldrig har hittat henne på sukuposti eller på andra liknande sidor. Hmm, visst - jag skulle bara ha kunnat kika på hennes pass, men det hade ju varit alldeles för jobbigt ;)

Men alltså - Konstilan Pretty Woman - heter hon!
Hennes pappa är Celex SWE och mamma Willmis.

Celex SWE.
Han är född i Sverige -94 och kom till Finland -98 och har 101 st avkommor. Celex tävlade i trav och ponnymonté. Han deltog i Travponnyernas monté SM 2002 i Tammerfors och han vann!

Willmis.
Hon är född -97 i Finland och har 4st avkommor.

Bellas halv-storasyster Konstilan High Chaparall.

Bellas halv-storasyster Konstilan Pocahontas.
Bella har också en hel-lillasyster som är född -14 - Konstilan Cinderella. På henne hittade jag dock inga bilder.

Roligt att gå tillbaka och se på släkte, avkommor, utställnings och tävlingsresultat osv. Alltid lär man sig något eller får utrett vissa frågetecken man haft.
Här kanske jag lärde mig att kolla eller ens orka fråga vad hästen heter i fulla namn.. HERREGUDVAPINSAMT.

Bara att vänta..!!

Brevet är postat och det är bara att hålla tummarna..

Namnen på bebisarna är betämda! 

Eller kanske snarare "önskade".. och förhoppningsvis får bebisarna sina önskade namn. :)

Ekbacka's Fleur d'Amour
- 27.4 2016 - New Forest - Hingst -
E: Klockas Ikaros  U: Isakas Petite Fleur
EE: Park's Tambour  UE: Klockas Zimon

Ekbacka's Amigo
- 6.5 2016 - Finsk Ridponny - Hingst -
E: Klockas Junost  U: Feronia
EE: Klockas Emir  UE: Allegretto

På tisdag flyttar Feronia och bebben till oss! Visst kommer bebisarna att få ha liite kul tillsammans! :D

torsdag 26 maj 2016

My future dressage star!



Babblande


Alltid när jag är själv och speciellt i stallet och man har 2-4 hästar kvar att rida/jobba, så pluggar ja in hörlurarna o lyssnar på allt möjligt jag hittar. Underligt nog så har jag mycket lättare att koncentrera mig med musik eller en roligt podcast i öronen. Den senaste tiden har Ted & Kaj's podcast tagit över i mina hörlurar och det går hur enkelt som helst att göra alla sysslor med dem pratandes i öronen. Är det månne en sjukdom dehär? Att ha det enklare att göra saker med endera musik eller babblande i öronen? Haha.
Samma var det med examensuppgifterna till ÅA, om jag hade musik på så gick det massor mycket enklare att skriva och fundera.. Var det helt tyst, så blev det helt tomt i huvudet..

onsdag 25 maj 2016

Ett steg..

Idag har jag gjort något som jag verkligen aldrig någonsin hade trott att jag skulle göra..
Jag har varit på gym i stan (!!!!) mitt ibland en massa andra människor!  
Huäk, det har alltid redan i bara tanken kännts så nejnejnej att gymma mitt bland andra människor, människor man inte känner och som kanske kan tycka si eller så om en. (Hej människo-ångest och kropps-ångest!)

Nej, det gick faktiskt riktigt bra! Superkul att vara där o träna & fundera tillsammans med J! Riktigt glad över att hon fick motiverat mig att komma med!
Nu har jag klivit ett rejält steg ur min comfort zone och det gick ju hur bra som helst - vilket motiverar mig till att testa ta fler steg utanför comfort zonen och faktiskt kämpa lite för det. För sen senare när man har tagit detdär förbannade steget - så känns det toppenmegabra och man undrar varför man inte gjort det förut, haha.

Egentligen så började denhär kicken till att ta tag i saker och kämpa för det, redan i måndags. (Usch, vad det lät lame't och filosofiskt..)
 Min rygg och höft hade varit helt horribel förra veckan och i helgen så låg jag mer än stod. Det är så painful de dagarna då reuman härjar i ryggen att det skönaste är bara att försöka vila ryggen, käka värkmedicin och gråta en skvätt när det är som värst.
Jag fick tid till en naprapat/fysioterapeut i måndags. Han behandlar många idrottare med ryggradsreuma/skolios och är lite klokare på området och kunde ge tips & tankar på träning och medicinering i kombination med andra behandlingar såsom fysioterapi m.m.

Efter en ordentlig igenom checkning av ryggen, vad som påverkar vad mest, kotorna "flyttade" på rätt plats, stretchning och plan på skötsel framöver så mådde min rygg massor bättre..!!! Nästan all stelhet i ryggen var borta. Den nedre delen av ryggen kommer aldrig att bli lika frisk o rörlig som resten av ryggen, men det går att stoppa någotsånär så att det inte blir värre. Naprapaten menade att jag borde vara tacksam för det att jag är överrölig i grund o botten, för med skolios och ryggradsreuma så blir man extremt stel och man "växer" nästan ihop i ryggen, men med överrörlighet ännu till så har jag mycket lättare att sköta mig, hålla mig i skick och träna än de som bara har reuma o skolios. Hmm, aldrig tänkt så tidigare och det var lite de som jag behövde få höra kanske. Att jag har fördelar som inte alla har, så why on earth inte utnyttja dem till fullo?

Så, nu tar jag tag i det.

Jag detoxar just nu, har ett kostschema som passar in på människor med reumatiska sjukdomar, fysioterapeuter, naprapater, massörer, pt och blodiglar till full hjälp. Jag har det jag behöver för att göra det bästa utav det och jag tänker utnyttja det istället för att ignorera det just nu och sen få lida bara mera o mera på grund av min dumma lathet.

Och jag är otroligt taggad att se vart detta kommer att leda.

Det kommer att vara så sjuttons kämpigt ibland, men "vinsten" av att kämpa väger mycket mer än att bara vara bekväm o lat idag.

Ska besöka reumaläkaren på tisdag nästa vecka och önska att få nån slags medicin att ta de dagar då reuman är aktiv så att jag slipper att vara sängliggandes flera dagar i månaden. Får se hur det blir.


söndag 22 maj 2016

Det roligaste jag vet

 
Igår red jag Lolli andra gången sen förlossningen.
Wiiii! Hon är så härlig! <3
Det känns så hemma på hennes rygg och jag blir bara jätteglad och lycklig!
 Hade nästan hunnit börja tro att jag bara har förstorat upp hur bra allting kännts tidigare, men nej, det känns bara såå roligt, härligt och motiverande! <3
(sari 4-år rider favoritponnyn, hehe)


Bebis-bilder
























fredag 20 maj 2016

Stretching the neck...

The horse’s neck, stretching out to reach the bit, is a perception commonly associated with the lowering of the neck but the concept is in opposition of the muscular work actually achieved by the upper neck muscles when the neck is lowered.
Men willingly believe what they wish.” (Gaius Julius Caesar)
Caesar’s thought applies to the lowering of the neck.
Creating a functional horse, athletically ready to perform, should definitively be the aim of all training techniques. But appropriate body coordination does not result from metaphors that envision the stretching or telescopic action of the neck.
These theories are fairytales. They mean well, in the sense that they wish to create a horse’s physique that functions effortlessly, but they are theorizing that the neck muscles work in a fashion that does not even come close to reality. The wishing of good things for the horse is a great emotion but when the relationship with the horse is based on athletic performance a sound understanding of how the horse truly functions, and for this article specifically how muscles of the upper neck work, is a prerequisite.

The main upper neck muscles are the splenius and semispinalis capitis. Both muscles are involved in the lifting of the neck and the resistance to its lowering. The head and neck weigh-in at about 10% of the horse’s body mass. This is a significant burden that is submitted to the attraction of gravity. Without the resistance of the upper neck muscles, the horse’s head would hang down only as far as the limit of compliance of the nuchal ligament.
This is what happens when a horse is under sedation; when the upper neck muscles no longer resist the attraction of gravity the nuchal ligament takes over the support. At its maximum elastic compliance, the nuchal ligament keeps the horse’s head a few inches above the ground. This is why horses separate their front legs to graze; so they can reach the ground.
Looking at the muscles’ basic architecture, the lack of single contractile units spanning from origin to insertion contradicts the theory that an action exerted at one end of the muscles would be transmitted to the other end.
This simplistic thinking often directs equestrian theories such as those that believe the lowering of the neck elongates the back muscles. Inside the muscle’s body, cells are producing forces that are transmitted to other cells via connective tissues and so on. Muscle cells can create simultaneous forces acting in different directions. Connective tissues are also arranged within the muscle, to permit simultaneous multiple tasks.

“Connective tissue division can facilitate neuromuscular compartmentalization for differential function along a long muscle.” 1

The morphology of the semispinalis capitis muscle implies different functions between its dorsal and ventral region. The muscle does have a strong central tendon within its body, which divides between the dorsal region situated above the tendon, and the ventral region situated below the tendon.
This type of different architecture between the dorsal and ventral part of the same muscle is often seen when the function of the muscle cells is to enhance the tension of the central tendon. When the neck is lowered, the central tendon stretches and the muscle cells work to increase the central tendon’s elastic resistance.
One needs to remember that the horse’s head weighs about 10% of the horse’s body mass. As the neck lowers, upper neck muscles, tendons and ligaments resist the burden of the head as it is pulled down by gravity.

A very simple experiment can be made, which requires a large bucket full of water, a broom and two bungee cords. The weight of the water bucket illustrates the weight of the horse’s head. The handle of the broom represents the column of the cervical vertebrae. One bungee cord represents the upper neck muscles. The other bungee cord is used to attach the water bucket on the tip of the broom handle. You attach one end of the bungee cord on the tip of the broom handle and hold the other end in your right or left hand. The bungee cord illustrates the central tendon of the semispinalis capitis and your arm acts like the muscle’s cells and connective tissues of the semispinalis capitis muscle. You block the base of the broom with your foot and pull on the bungee cord to lift the upper end of the broom and the water bucket.

Doing so, your arm is working as the horse’s upper neck splenius muscles work, as well as the dorsal element of the semispinalis capitis when they lift the horse’s neck. Then you lower the horse’s head, which in the experiment is the water bucket. According to the stretching theories, your arm should be stretching. Of course, it is not. You are pulling hard on the bungee cord otherwise the water bucket would crash onto the ground. So you are doing the work of the horse’s upper neck muscles. The lower you place the water bucket, the heavier is the pull on the central tendon, the bungee cord, and the stronger is the work of the muscle cells, which in the experiment are your arm’s muscles.

The thought that the horse’s neck telescopes out of the shoulders, stretches and reaches is wishful thinking to say the least. Even as a metaphor, the thought induces totally false ideas.
neck-stretch1The problem is that a horse does not perform as a fictitious model. Athletic achievements involve muscles, tendons, ligaments, fascia, central pattern generators, and nervous circuits. If the body coordination matches the rider’s fantasy but is unrelated to the horse’s physiology, the horse performs below his potential until lameness shortens his career.

Lameness is not the only expression of physical pain, anticipation of a given movement or, more generally, anticipation of entering the show ring, worry, nervousness, gait abnormalities, frustration, anger, shutting off, and many other behaviors are expressions of pain.
The question might be; but why then does the horse lower the neck spontaneously after work? The response is simple. The horse eases the work of the upper neck muscles using the elastic resistance of the nuchal ligament. The nuchal ligament is inserted on the dorsal spines of the first through fourth thoracic vertebrae. At the other end, the funicular element of the nuchal ligament is attached on the skull. The nuchal ligament is not under tension when the neck is held in an alert position but does, in fact, come under tension when the horse lowers the neck.
The nuchal ligament, which can be compared to a strong bungee cord, elongates assisting the upper neck muscles in their task of supporting the head and neck. The nuchal ligament replaces 55% or more of the work of the upper neck muscles at the walk.
At the trot and canter, the assistance of the nuchal ligament replaces between 32 to 34% of the work of the upper neck muscles. As the horse lowers the neck, the tension of the nuchal ligament increases and the work of the upper neck muscles decreases.

This is not stretching; this is simply easing the work of the upper neck muscles.
The thought that the lowering of the neck increases the range of motion of the horse’s thoracolumbar spine is also inaccurate. Measurements have been made recording loss and gains in vertebral mobility when the neck is lowered.
The experiment involved five specimens. All the five specimens gained vertebral mobility between T6 and T9 when the neck was lowered. T6 and T9 is the front part of the withers. Such gain of mobility is mainly due to the fact that the supraspinous ligament, which is the continuation over the tip of the dorsal spines of the nuchal ligament, is still somewhat elastic until T9. One of the five specimens lost mobility between T9 and T14 when the neck was lowered. The other four specimens did not gain vertebral mobility in the same area, associated with the lowering of the neck. Another specimen lost vertebral mobility between T14 and T18 when the neck was lowered. The other specimens did not gain mobility in this specific area when the neck was lowered. All the specimens lost vertebral mobility in the lumbar vertebrae. The five specimens gained mobility in the lumbosacral junction. This is the reason why uneducated observations lead to the belief that the lumbar vertebrae flex when the neck is lowered.

During the 19th century, the Prussian cavalry promoted total elevation of the horse’s neck. The thought behind the theory was about improving the horse’s balance. The experiment lasted several decades and was then abandoned completely. My guess is that injuries reached an epidemic level and even the greatest supporters had to reconsider.
In contrast, Paul Plinzner, who was the Emperor’s riding master, lowered and over-flexed his horses’ neck completely. This was the end of the 19th century. Since then, the horse’s poll has either been held at the highest point of the neck, or at lowest point of the neck.

Whatever the fashion of the time was; going back and forth between both positions due to lack of proof of either being correct. Contemporary to Splinzner, François Baucher promoted the total elevation of the neck. Later Jacques Licart emphasized the extension of the neck. The French author had his mind set on stretching and referred to the lowering of the neck as an extension.
In fact, technically, the lowering of the neck is a flexion. The total elevation of the neck is an extension. More recently, Harry Bolt warned against working the horse’s neck too deep, and so on. The common denominator behind these contradictory theories is that they are based on little science and very large imagination. The other similarity is that while they are promoting diametrically opposed approaches, both theories pretend to engage the horse’s back as well as the hind legs.

The truth is that the effects attributed to the lowering of the neck cannot be achieved by acting on the neck. Neck postures are convenient short cuts promising results that are in fact the outcome of precise coordination of the horse’s physique, starting with the decelerating and propulsive activity of the hind legs and continuing with the capacity of the back muscles to convert the thrust generated by the hind legs into horizontal forces, forward movement, and vertical forces, resisting attraction of gravity and therefore balance control. Proper vertebral column mechanism allows the forelegs to propel the horse’s body upward and forward. The horse is then placing and using the neck to further enhance balance control and quality and accuracy of the limbs kinematics.
Pretending that such efficient coordination can result from the lowering of the neck is fiction. The problem is that fiction does not prepare efficiently the horse’s physique for the athletic demand of the performance.

Head and neck anatomy: Structures of the dorsal neck in an alert head position in Equus caballus: cranial thoracic and cervical vertebrae (solid lines), nuchal ligament, both funicular and lamellar (light gray shading), semispinalis capitis muscle (darker gray shading). Note central tendon and elaborate compartmentalization of semispinalis muscle. Muscle fiber direction in solid lines. ct, central tendon of semispinalis muscle; c1–c7, cervical vertebrae; fnl, funicular nuchal ligament; lnl, lamellar nuchal ligament; r, rib; sc, scapula; sk, skull; t1–t9, thoracic vertebrae.
Head and neck anatomy: Structures of the dorsal neck in an alert head position in Equus caballus: cranial thoracic and cervical vertebrae (solid lines), nuchal ligament, both funicular and lamellar (light gray shading), semispinalis capitis muscle (darker gray shading). Note central tendon and elaborate compartmentalization of semispinalis muscle. Muscle fiber direction in solid lines. ct, central tendon of semispinalis muscle; c1–c7, cervical vertebrae; fnl, funicular nuchal ligament; lnl, lamellar nuchal ligament; r, rib; sc, scapula; sk, skull; t1–t9, thoracic vertebrae.
: Splenius muscle overlay: note simple fiber architecture, more ventral and lateral vertebral attachments, and relationship to nuchal ligament and semispinalis muscle. Cranial and caudal attachments are by aponeurosis to lateral occipital crest and dorsal midline fascia respectively.
: Splenius muscle overlay: note simple fiber architecture, more ventral and lateral
vertebral attachments, and relationship to nuchal ligament and semispinalis muscle. Cranial and caudal attachments are by aponeurosis to lateral occipital crest and dorsal midline fascia respectively.

torsdag 19 maj 2016

Hur söt?



Colt foal borned 6.5 2016
by Feronia - Klockas Junost
  
Bebisarna är jätteglada, busar, äter, sover och upptäcker nya saker varje dag!
 
Båda bebborna har smakat på elen i staketen och de har blivit ganska så missnöjda med smaken på trådarna, hehe :P
 Vi prasslar på med jackor som täcken, borstar, lyftar ben, är ute på kortkorta promenader, möter bilar, hälsar på pappas stora hjullastare och lastbil när dom är igång och ingenting tycks vara nåt "nytt eller spännande"..! Lollis bebbe travade bestämt fram till hjullastaren och började undersöka de stora däcken som luktade väldigt konstigt - inte ens nån liten tvekan fanns heller!
 När han är i hagen och det kommer en bil förbi så springer han uppefter staketet och gnäggar efter bilen och sen när bilen är utom synhåll så blir han att stå en liten stund med huvudet på sned, som om han inte förstår varför bilen inte kommer och leker med honom..? ;) Stackarn!
Lite mindre än 2 veckor kvar och sedan får mammorna och bebborna flytta ihop på bete!! Wihiii! :D

onsdag 18 maj 2016

En oteknisk fotograf och namnstress

Isakas Petite Fleur - 15.5 2016


 Försökte knäppa lite bilder på bebben, Bella & Lolli i söndags men det är lättare sagt än gjort. Ingen vill stå stilla och om det nu skulle hända så står dom och nästan grimaserar istället så att man helt säkert ska få fula, sneda men "roliga" bilder! Lolli såg ut att nästan leka "modell" och njuta av ljudet ifrån kameran som var riktad emot henne. Därav fick den usle fotografen (läs Sari) tagit en okej bild som hon nästan kan vara nöjd med.
Nej, men vartefter jag orkar hålla på med kameran så lär jag mig litegrann hela tiden - så vad ska jag inte lära mig ta kort för eget bruk som vi kan vara nöjda med, nån gång i framtiden.

På tal om "bebben".. Vi måste hitta på namn och det nu..!!!
Vi har några förslag som ligger ganska bra till i favoritlistanmednamn men huhhu, det är inte lätt när man ska göra det svårt!
 Vi får bara ta oss i kragen och bestämma namn denna vecka så att vi får skicka in pappren. Ja men.. då får vi inte glömma att vi ska ha hittat på ett "nån-typ-av-uppfödarnamn" av nåt slag också, som båda bebisarna ska ha före sitt namn.. 
Det verkar vara så enkelt för andra dethär med namn och allt? Är det verkligen det och det är bara vi som gör det till en alldeles för stor sak? Eller alternativt har andra bättre fantasi..?



När vi ändå är in på bebisar.. Vi var o gick en liten bit med Feronia och hennes  bebbe igår. Suuuperkuul tyckte bebben! :D Han har nog växt till sig massor de senaste dagarna, blivit jämn o fin i kroppen och dendär attityden och energin som jag liite saknade i honom - den har kommit! ;)
Tror att både Lolli & Feronia kommer att vara rätt så nöjda över att bebisarna kommer att får leka och busa med varandra istället för att störa dem hela tiden.. :)
Trots att F's bebis är född ungefär en vecka senare så var han redan då mycket högre och större än L's bebis, lite otroligt ändå, men nåjaa Feronia är ju halvblod så nånstans ska ju det märkas det också!
Så roligt att se dem båda växa, bli starkare och bara bli finare och finare för var dag som går! <3

Puuhis temp har varit lite uppochner de senaste två dagarna och hans vänstrabakbens has har varit lite varmare igen.. Veterinärerna kollade bilderna igen för säkerhets skull och där fanns ju inget avvikande. Antibiotika på ett par dagar igen och så får vi se om det skulle hjälpa. Sucka mitt hjärta..



söndag 15 maj 2016

Weekend

Har det varit helg?
Det har bara känts som om det skulle ha varit en väldigt lååång måndag istället och att den fortsätter även idag också. Det har suttit så i ett, men ändå inte riktigt, så man har inte riktigt kunnat urskilja vardag och helg. 

Trots lite småregn, egentligen hela helgen, så har det varit en riktigt trevlig helg ändå. Massor med fina och duktiga hästar, lite träningar, tävlingar, jobb och cykling!
Jättekul har det varit med träningar och speciellt när man får se förändringen, både hos ryttaren och hästen! Att de har blivit starkare och mera bäriga och gjort stora framsteg utifrån hur situationen har sett ut - det är väldigt motiverande! Jag blir allt taggad att åka hem till stallet och rida själv på en gång!

Puuhis blir bättre och bättre.
Hans ben är inte hundra ännu, men det har ändrat massor med tanke på hur benet såg ut renn i måndags, tisdags! Sent igårkväll så red vi efter åker kanten en liten lätt stund och red lite "saxen" med slutor i skritt, trav och nått smått i galopp också. Han blir så till sig av att jobba ute så att han vid minsta lilla tydligare halvhalt samlar ihop sig och gör passage istället för bara en helt enkel trav och så var han även ikväll. Härlig känsla är det ju, men tanken o planen är ju inte riktigt att han ska behöva göra det ännu efter igångsättningen..
Meen, helt tydligt har han blivit massor starkare och nåt har ändrat eftersom han börja bjuda till det mera. Yayy!

Tidigare igårkväll så var vi, K & E ute pch cyklade, det blev ungefär 16km för mig sammanlagt och jisses vad det går lättare att träna/motionera över huvudtaget när du har andra med dig! Det är ju helt otroligt hur mycket jag börjar puscha mig själv mera än annars! Skojjigt var det och skönt att röra på sig på lite andra sätt också!

Ja, David tävlade ju Davy också i två klasser igår! Fina jämna rundor, Davy var nöjd och gjorde det han skulle göra och de blev 1:a i sista klassen (80cm) och så vann deras lag laghoppningen! Roligt att det blev så men ännu roligare att alla gjorde fina, jämna rundor och att det kändes bra! :D

lördag 14 maj 2016

Regn hela helgen?

Känns lite bittert att det ser ut att regna hela helgen enligt väderleksprognoserna..
Man har hunnit bli van med mera sommarlik värme och väder. Inga regn eller stalltäcken.. 
Å andra sidan, kanske regnet behövs för att det ska få fart att börja grönska riktigt ordentligt också!

På tal om grönska - igår fick jag äntligen sått mina grönsaker! Yayy!
Spenat, ärtor och morötter - spenat och ärtor till mig och morötter till hästarna och kaninerna.
Länge sedan jag sist har orkat bry mig i att ens så några egna grönsaker.. Det har bara känts enklast att köpa i butik istället. Men i år, när jag fick möjligheten att ha en egen liten grönsakslåda - så slog jag till!

Retro ala Volvo! Var ett kapitel i sig redan att få burit lådorna på plats.. Sen skulle det skyfflas jord också(ofc), pust! Men nu e det gjort och bara att vänta! :)
 
Blir spännande att se om odlingen regnar bort eller om det till och med lyckas bli till några grönsaker under sommaren! I have not gröna fingrar ;)

fredag 13 maj 2016

Lycklig!


Bebisarna växer så att det knakar! Läskigt men roligt på samma gång. Läskigt för det att man skulle vilja hålla dem såhär små liite längre till, att det inte skulle gå sådär snabbt, men roligt att de ändå är så friska och krya att de ens får utvecklas och växa! :)

Lolli och hennes bebbe är ute på bete tillsammans med Bella nästan hela dagen.
De är inne under natten och en stund mitt på dagen så att bebisen får vila riktigt ordentligt mellan varven. Sen när Feronia och hennes bebis kommer så får de gå ut dygnet runt sålänge det är bra väder. Det tror jag både mammorna och bebisarna kommer att gilla stort!

Lolli har jag suttit och lite skrittat runt i hagen på - bara för att bebisen ska få se att mamma hamnar att fokusera på nåt annat än honom i 5-10minuter. Och det var något av det mest härliga på länge - att få sitta upp på en välbekant hästrygg och som alltid känns så hemma på nåt sätt. <3

Puuhis har nu avklarat sina pencilin och värkmedicin dagar. Hans ben är helt torrt, svalt, smalt och han går rent!! Jag pustar försiktigt ut.
Har nu ridit honom två dagar och det har inte varit något problem och jag har inte kännt av nånting konstigt ifrån bakbenet heller. Och hmm.. jag har nog varit rädd för det!
Det är helt fantastiskt roligt att få fortsätta sådär snabbt och på igen! <3

Sen, efter många om och men så har vi tagit beslutet att betäcka Dixie!
Ja.. jag fattar inte riktigt att det är sant. Men det är det bästa att göra utav situationen just nu och vi tror att det kommer att bli bra såhär!
Efter att hon kommer hem ifrån betäckningen så sätts hon igång igen som vanligt. Hon är nämligen just nu på date med sin "pojkvän".. ;)

torsdag 12 maj 2016

Hur ska en tränare vara?

Det är något som jag då och då frågar mig själv om.
Hur skulle jag vilja att en tränare är?
Det finns så många åsikter och viljor om detta, och klart de - för vi är ju alla olika och tycker olika! Men det kan jag reagera ganska starkt på när man säger att en tränare tror för stort på sig själv..

En tränare bör väl faktiskt tro på det hen gör..?
Vem vill egentligen träna för någon som inte ens vet vad hen sysslar med eller ännu mindre vet varför de ens ska göra detta. Det ger inte ett gott intryck. Man blir ju bara mera osäker på vad man ska göra för att det ska bli bättre.
Jo, säkert finns det de tränare som är lite i överklass med sina åsikter men å andra sidan - vem vill betala en tränare och sedan bara få höra saker de själva vill höra och inte få några tips, ideer eller nya övningar? Varför ska man ha en tränare då, om man inte vill få hjälp?

En tränare, tycker jag, att bör tro på sin sak. Hen bör ha mycket information och fakta om varför de ska göra som de gör, hur det fungerar och hur man faktiskt gör övningen. Hen behöver ha kunskap om hästens och människans biomekanik. Hen bör kunna ge kritik på ett sådant sätt så att det blir mera motiverande, alltså att inte kritiken blir kränkande utan mera "okej, jag har gått upp en nivå i min ridning och jag står inför nya spännande utmaningar - dags att bemöta dem!". Hen bör kunna uppmuntra eleven och på så sätt behöver också tränaren förstå hur människan fungerar rent mentalt och psykiskt.
Hen behöver kunna ge beröm då hen ser och ryttaren känner förbättringar/skillnader. Men det viktigaste av allt är att de ska kunna berätta, förklara om saker och ting. Svara på elevens funderingar med så mycket kunskap som möjligt så att det sedan blir logiskt för eleven. För det är ju egentligen där som allting startar. I det mentala, att man förstår varför hästen gör som den gör, vad du kan göra för att hjälpa och hur det sen fungerar och hur känslan kan sedan upplevas som.

Lite så går mina tankar.
Jag vill kunna bolla funderingar med min tränare, få så mycket svar som möjligt och känna att också tränaren tror på det hen gör, helhjärtat! Det är en trygghet för mig. Och speciellt också när jag sedan märker av de resultat jag får utav träningen!

Sen också med all dethär som tycks vara på "modet" just nu.
Att man inte skulle få säga att nånting har gått mindre bra / kännts mindre bra.
Herregud - tänk om nån skulle få veta det. Nej, bäst jag byter tränare på direkten så att jag slipper den biten och allas funderingar.
Va?!
Man målar bara över problemet och sedan när färgen flagnar av så dyker samma problem upp igen om inte ännu större än sist. Oavsett för vem du än tränar för så kommer "hinder" att dyka upp. Hinder som känns mindre stora och hinder som känns mera oöverkomliga..
 
Det är inget fel med att säga eller tycka att det går mindre bra ibland.
 
Tvärtom, det är starkt att ens kunna erkänna det för sig själv och ännu starkare om man kan prata om det tillsammans med tränaren. Då har man redan påbörjat "den lilla resan" att lösa problemet så att det inte längre finns ett problem utan bara nya härliga utmaningar

Folk kommer alltid att tycka och tänka, precis som de vill. Så det är inget man kan gå och haka upp sig på eller låta det hindra en från att göra det som känns bra för en att göra. Eller ska vi säga som så; göra det som du känner att du och din häst får ut mest av, som du känner mest positiva skillnader i.

Jag försöker hela tiden att samla på mig mera kunskap och fakta och även sedan att kunna få ut det i ord och i handling sedan när jag står i rollen som tränaren. Jag tror på det jag gör för jag har sett alldeles för tydliga positiva skillnader för att jag inte skulle kunna tro på detta. Hästar som inte har kunnat bära ryttare, kan nu bära ryttare. Hästar som inte har kunnat gå utan att snubbla, har slutat att snubbla. Hästar som inte ens har kunnat trava går nu passage. Allt detta utan ihopdragningar eller sparkande. Endast träning utav, styrka, balans och bärighet har gett resultat som dessa. Må det kallas då att man tror för stort på sig själv, om man vill det.
Skitsamma vad det sen heter det man sysslar med, bara det fungerar och vi har hållbara hästar o ryttare.
 

måndag 9 maj 2016

Feronias bebis stamtavla

En liten rolig grej som jag nyss fick veta (XD) är att när Feronia bodde i Sverige och var på unghäst test så fick hon 9,75p av 10 möjliga på hoppning.. De är inte illa det.. :o
Bebis nummer två! <3

Lollis bebis stamtalvla


Världens vackraste lilla bebis! <3