onsdag 29 juni 2016

Positivt!

Idag har vi haft våran tandspecialist på plats hela förmiddagen.
Fölens tänder såg riktigt bra ut, Poco's fanns det knappt nåt att göra på och samma med Lolli, Dixie & Puuhis tänder.
 
Lollis mun fick grönt ljus för att börja använda kandar! Det fanns alldeles tillräckligt med plats i hennes mun, både upp och ner i. Förstås så ska vi ändå försöka hitta ett så tunt kandar och bridong som möjligt för att det ska ta så lite plats som möjligt, men det är ändå jätteskönt att få bekräftat att det ryms och att det ryms helt bra där. :) Nå, skulle det inte ha funnits tillräckligt med rum så skulle vi bara ha fortsatt så gott som vi bara kan med enkelt bett och det har ju gått hur bra som helst ändå. Men nu när det finns möjlighet så kommer jag definitivt att testa och se om/hur enkelt det går att korrigera hennes kropp ytterligare.
 
Puuhis mun & tänder var också i jättebra skick!
Inte ett spår utav något bett eller vassa kanter! :D Wiihuu!!
Tandspecialisten kollade igenom hans träns och kandar för att se att det fortsättningsvis ger tillräckligt mycket med utrymme i munnen och för nerverna. Och tränsen och betten fick OK! Bara att köra på! :)
 
Så, det gjorde vi nästan på direkten! ;)
Red honom i manegen en kort stund. Det har varit och är ännu så himla varmt så det går inte att hålla på så jättemycket. Skönt när du inte behöver vara i stallet, med varmt väder, men mindre skönt när du skulle behöva anstränga dig och få uträttat tunga saker.
Anyway, PuuhaPete kändes jättebra idag också. Vi studsade på lite lätt i alla gångarter, tog några enkla byten, lite passage och stegvariation + halter. Därefter en svalkande dusch, lite stretchning, frisering och så fick alla hästarna lämna att stå inne tills det blir svalare väder mot kvällen/natten.
De går annars ute nu dygnet runt, förutom när bromsarna och värmen blir för olidlig.
 
<3 Contesto <3
 


tisdag 28 juni 2016

Parasta Puuhis

Wiiihiii!
Puuhis e så himla duktig! <3
Han har kännts ännu fräschare nu efter hans lilla mini-semester. Och jag är så otroligt glad och tacksam för att den härliga känslan med honom bara fortsätter ännu! Den brukar ju inte hålla i sig så speciellt långa etapper men nu tycks vi ha hittat nåt riktigt bra flow-läge där vi bara kan fortsätta att "måra-opå" ifrån. :) Jättekul!
 
Igår kändes han riktigt bra redan i skritten, han har fått så mycket enklare att kunna korrigera sin kropp och att hålla den rak i balans längre och längre. Det gör att det också blir enklare att korrigera och jobba vidare i andra gångarter med bärigheten.
 
Gjorde mycket skritt - trav övergångar i början, för att få kollat att han bär sig igenom övergångarna och inte bara låser sig i ryggen, låter sig falla framtung och kastar benen åt 30586 olika håll på samma gång.. Övergångarna var väldigt stabila och energi-jämna. Småningom började vi leka runt med lite "trav-saxen", om man nu kan kalla det så, haha. Alltså, zic-zac slutor över hela banan. Även där märktes det hur pass mycket snabbare det går för honom att ändra sig i kroppen så att hans balans bibehålls även om vi ändrar riktning och böjning i kroppen på honom.
 
Sen lite steg variation i traven.
Några steg större men i en bärig trav och några steg mera samlade men med samma energi och samma takt. Om man leker med honom på detta sätt så hittar han till sist passagen några stabila steg åt gången! Och det är en underbar känsla!
Han känns så stark, bärig och bara studsar jättemjukt men stabilt frammåt, riktigt vilar i stegen. Och detta kommer helt lätt?!? Love my horse! <3
 
Lite skritt-galopp övergångar också, med fokus på att hålla energi nivån samma hela tiden, även igenom övergången. Lite jobbigare hade han där. Han vill väldigt enkelt "knäcka" sin rygg och låsa sig istället för att hålla sig avspänd och bärig meen jag sätter gårdagens låsning på det att han blev väldigt påtaggad och skulle bara ha velat bestämma tidpunkten för fattningarna själv.
När galoppen kändes riktigt bra så bara red jag vidare in på en sluta på diagonalen, riktigt koncentrerade mig och ställde om honom och gav honom en lätt bytes hjälp och han gjorde lätt som en plätt ett rent byte!!!
Wiihiii! <3
 
Våra första riktiga byten!! Och det kändes lätt! Hur är det ens möjligt? :D
Lite löjligt glad är jag, i know, meen det är på denhär nivån vi är på nu och jag är bara så glad över att det går att börja göra helt andra övningar och rörelser än vi ens trott tidigare!
 





Parasta Puuhis! <3
 


fredag 24 juni 2016

Glad Midsommar!

Ibland är det jättelätt.
Ibland är det jättesvårt.
Försöker att bara låta mig själv och mitt huvud vara nu.
Tankar får komma och gå precis som de vill, inga måsten på hur jag ska tänka eller på vad.
Försöker göra det som jag känner att jag mår bra av, saker jag blir glad utav.

Det blir som det är menat, det behöver bara få sin tid nu. Och allt kommer att bli bra, på nåt sätt. Det är ganska skönt att tillåta sig själv att tänka och tro så.

Jag har just nu semester och är på slutet av första veckan redan!
Kommer att ha hela 4 veckors ledighet..!! Superskönt!
Kommer att rida och hålla lektioner som vanligt de dagar jag inte är bortrest eller nåt liknande. Och det är ändå ganska skönt att få hålla på med nåt man gillar men i lugn och ro.

För en vecka sedan, då jag fick min semester, så åkte jag på en spontanare till Norrland för att tillbringa lite tid med gamla bekanta och med familjen som mer eller mindre är bosatta där på heltid under sommaren.
Brorsan och jag körde egentligen mer eller mindre hela tiden med mopparna uppe bland bergen. Hittade nya stigar som tog oss ännu högre upp på bergen där vi kunde få en ännu bättre vy över stället. Jättehärligt och väldigt välbehövt för mig.
 Det lockade inte alls att åka hem igen. Jag skulle helt bra ha kunnat stanna en vecka eller två till.

Nu är det midsommar redan.
Vart far tiden och sommaren? Den har ju knappt börjat ännu, känns det som..


söndag 12 juni 2016

Ripped Apart

Det är väldigt jobbigt nu.
Känslor, minnen, önskningar, viljor, allt snurrar på i femtusen i huvudet. 

Och det vill inte stanna, hur mycket man än försöker.

Det blir inte lugnt och vanligt.

Allt är bara främmande och konstigt. Och så ska det inte vara.. så har det inte varit.

Det är precis som om jag skulle försöka springa undan mig själv. Jag vill inte befinna mig i det jobbiga, jag vill inte ta tag i det jobbiga och jag vill inte ha det jobbiga.

Jag ber för att det ska bli bra, på ett eller annat sätt.
 Att vi ska få må bra och vara lyckliga.

torsdag 2 juni 2016

Uppmärksamhets-krävande rygg

Underligt nog, trots att jag gick 6-7km i rask takt igår så känns det inte ens av idag, alltså inte i några leder. Och det är underbart!
Här tidigare så har det räckt till med allt det vardagliga gåendet och ståendet för att ha en hiskelig värk dagen efter. 
Kanske mina sladdriga och svaga leder har blivit lite starkare och stabilare? Yay!!

Idag hade jag tid till reuma-läkaren.. 
Han skickade mig vidare till stans enda "specialist" av något slag så att vi skulle få mera reda med hur vi gör med medicinering, undersökning, magnetröntgen och fortsatt träning. Dock är det semestertider nu och iochmed att det är enda specialisten i stan så kan det ta en par månader innan man får tid till henne.. Men bättre sent än aldrig!
 Rörligheten i min rygg var bättre än för ett halvt år sedan, men sen kan man ju fråga sig om det är överrörligheten eller om ryggen faktiskt skulle ha blivit "mjukare" igen.. Har lite svårt att tro på det sistnämda alternativet, det är ganska omöjligt med denna sjukdom..
Små inflammationer i slemsäckarna i höften/höftlederna och lite i höger knä, men det hade tydligt blivit lugnare och mindre irriterat. Min äkliga utböjning i bröstryggen hade blivit mera rak och det börjar småningom att ge mig bättre hållning, vartefter jag fortsätter att träna duktigt. YES.

Hade sen tid till massören också.. Min rygg var verkligen bättre nu! :D
Inte bra, men bättre!
Det har alltid varit ett hiskeligt projekt att få ens de yttre musklerna att börja slappna av, men idag, huksfluks gav de med sig snabbt och man slapp åt att börja göra någonting åt de större musklerna som kämpar emot mest. 
Finally!!!
Tänk att det kan vara en sån glädje att bara lite ryggmuskler börjar bli mera normala.

Det går okej

Feronia och Amigo flyttade på tisdagkväll till Oskarsbacka.
Lastandet och transporterandet gick hur bra som helst. Amigo gick själv rakt in före sin mamma, haha.
Mammorna och bebisarna har fått gå i skilda hagar men uppefter varandra till en början. Lolli verkade vara ganska beskyddande (för första gången ever?!) och vill inte så hemskt gärna att hennes bebbe går nära mellanstaketet. Men det lugnade ner sig snabbt.
 Sen igårkväll så har bebborna och mammorna börjat få gå tillsammans. Nemas problemas för mammornas del, men bebisarna är fortfarande lite skeptiska för varann.. :)
De går lite emot varandra men sedan blir den ena rädd den andra och så springer de iväg till sina mammor.. Fegisar <3

Innan jag for iväg på morgonjobb igårmorse så lastade vi Lolli och hennes bebbe ett varv i transporten. Inga problem. Lolli går in själv och hennes bestämda bebbe kom med stora kliv efter - "ska det inte hända nåt mer än detta", tycktes bebben säga. Haha!

onsdag 1 juni 2016

Contesto

Puha-Pete <3
Superhärlig tid vi lever i nu!
Åkte, som nästan alltid, direkt efter kvällsjobbet och rida Puuhis en liten stund. Avkopplande och skönt! Dock så är det fortfarande ganska varmt klockan nio på kvällarna så man får ta det lite piano.
Kollade öppnor, slutor i alla gångarter, lite steglängdsvariationer och förvända galopper. Han känns bara stadigare och starkare för varje dag!






Foton: Jenny Sulkakoski.
Puuhis som busade runt i hagen för nån vecka sen. Han har på sig 4 skydd och boots på morgonen när de släpps ut, men av någon konstig anledning har han oftast bara ett skydd eller inga alls kvar på kvällen.. ;)