fredag 28 oktober 2016

Underbart!


Höll lite lektioner igår och träna lite med Puuhis i terrängen på kvällen. Och det var så sjukt roligt o mysigt! Han var såå med på noterna, hade eget go hela tiden och jag vet inte när det sist skulle ha kännts sådär bra och sådär roligt! ❤
Det blev ett sånt fint flyt i allting. Öppnor, förvända öppnor, slutor och förvända slutor, nemas problemas. Takten jämn o stadig med så mjuka o sviktande steg! 😍👑🐴💖
Galoppen likadan, lätt att jobba och han kändes bara så nöjd med sig själv! Jag kunde tillome stå lite i lättsits o han bara rullade på hur lätt o jämnt som helst! Amazing, för ett halvtår sedan vågade vi oss knappt utanför ridplanstaketet eller manegen o nu tränar vi i mörkret i terrängen istället! 😂




onsdag 26 oktober 2016

Yesterday

Var igång heela dagen igår och gissa vad!?
No pain på kvällen eller natten, för första gången på jättelänge! Underbart.
Lite stelare än vanligt på morgonen idag var jag men inte ens då hade jag nån värk! Kanske reuma-medicinen börjar göra sitt?

Höll två riktigt roliga lektioner + red en ponny lätt en liten stund. Direkt därefter bar det av till simhallen..
Tänkte nog till en början att "hur ska jag orka och hur ont kommer det att göra denna gången", men jag ändrade min inställning där och då till att "yes nu försöker vi och ser om det blir bättre"! Och tydligen så måste inställningen ha påverkat ganska bra för denna gång kunde jag hur lätt som helst simma den vanliga kilometern som jag har gjort tidigare. Och inte hade jag nån smärta i rygg/höft/ben nu heller! Att kroppen blev trött, det kände man ju men inte att den skulle ha jobbat emot! Superkul! Klart, inte påverkar inställningen på smärta direkt men åtm tydligt på att ens orka försöka att pröva o kämpa.

Fortsatte sedan direkt efter med en liten stund kvällsridning på Puuhis-ponkken också! <3 Jättekul att det gick att göra allt vad man hade tänkt att göra och lite till, utan att smärtan tar över! Vi kämpar vidare!




måndag 24 oktober 2016

Längtar tillbaks























Voi om det är nåt jag saknar så är det dehär..
Härliga duktiga ponnysar hela dagen lång! 😍💖🐴 Önskar jag skulle kunna backa tillbaka tiden och bara få göra det igen..
Visst det var mycket jobb och knappt nån vila men shit va mycket skoj o glädje det var i det ändå! 💙

Huvudet fullproppat med skoluppgifter

Har idag försökt fått någonting gjort med de sista skoluppgifterna till Perho..
Kom dock inte så mycket längre än vad jag redan har varit den senaste tiden.
Jag fattar noll just nu.
Som om inte det vore lagom svårt redan bara med att försöka få ihopräknat och ihopskrivet allting rätt och så att det sen är o ser bra ut, så är instruktionerna ofc på finska, urk va jobbigt haha. 
Meen tackolov så får vi i alla fall skriva uppgifterna på svenska och så har vi möjlighet att också få hjälp o direktiv på svenska - uppskattas och underlättar!

Nu ska man bara får gjort de sista skriftliga uppgifterna och gå en kurs så skulle man slippa dit och göra undan de sista praktiska examensdelarna och sen skulle man änteligen(förhoppningsvis) vara utexaminerad "hevosharrasteohjaaja"!

När jag inte kom nån längre vart med uppgifterna så passade jag opå att hoppa iväg och träna lite istället. Först ut på en lite kortare PW runda i skogen, sen en lite längre runda med cykeln och till sist lite utfallssteg och knäböj. 
Och märk väl, det gjorde inte ont någonstans, varken då under "träningen" eller nu efteråt! Yayy! Jag får bara fortsätta plåga mig sådär sakta men säkert, så då blir det nog!












söndag 23 oktober 2016

Lång helg

I don't know how men helgen har för första gången på riktigt länge känts riktigt lång. Och hur underbart skönt är inte det!?
Inte långtråkig och kanske inte heller lång på det sättet men ja, tiden har inte gått så snabbt och man har hunnit med mycket i lugn o ro, härligt.

Min vänster vrist & knä mådde inte riktigt bra idag, vilket var väldigt väntat då jag egentligen överansträngde den igår. Det som var mest underligt är att jag efter ridningen igår hade fått ett stort blåmärke över vristen o foten..? Hur kom det dit? Och efter bara lite ridning? Det förstår jag liksom inte. Jättekonstigt faktiskt, har aldrig varit med om detta tidigare heller.
Nå, eftersom vristen såg ut som den såg ut o kändes så som den kändes så stod jag bara på marken idag och kollade på när Puuhis blev riden.


Putsade sedan lite upp mig och begav mig på "tjejkväll/kvällskaffe/update-träff" eller vad man nu ska kalla det till med M & L. En riktigt roligt och lyckad kväll! 



lördag 22 oktober 2016

Myser på!

Puuhis & jag på ris-ätar-promenad på hans lediga dag igår!
Japp, igår hade han ledigt och vi var bara ute o mös i skogen.
Riktigt skönt - tyckte vi båda två!

Idag så har han pysslats om lite och varit o tränat lätt i terrängen.
Superkul att kunna rida honom själv lite igen! Kroppen min är inte lika glad men kanske den ger sig med tiden, vi får se.


Pigg, glad och energisk häst med riktigt stora, mjuka och sviktande steg - härligt! <3

onsdag 19 oktober 2016

Tankar i tusen olika riktningar


Jaa. Lite så känns det faktiskt just nu.
Massor med olika möjligheter och vägar att ta men sjukt svårt att veta vilken som lockar och glädjer mest i längden. Det finns så himla mycket man skulle vilja göra och helst allt på en och samma gång. Tyvärr så fungerar det ju inte alltid att göra flera saker samtidigt, eller ja det går helt enkelt inte. Och då får man ta en sak, en väg i taget.
Och egentligen är det väl inte så svårt sist och slutligen. Man måste bara testa ta den vägen man känner att ser intressantast ut o glädjer en mest för tillfället och se vart den vägen leder. Leder den ingenvart så kan man alltid byta väg och testa en annan också. Även om inte alla vägar leder en nånvart större så kan den alltid lära en nånting. Kanske upptäcker du nya saker som lockar, kanske känner du just precis vilken väg du verkligen vill ta, kanske är det en helt annan väg än vad du hade tänkt dig från början?

Hmm.
Har varit "riktigt filosofisk" denhär veckan. Tankarna går hit o dit i en hiskelig fart och tillsist så står jag där helt tom i bollen med inga tankar eller aningar kvar när man har funderat för länge.
Och det är minst lika irriterande som att ha för mycket tankar i huvudet. Nä, fy vad jag hatar att fundera o spekulera mycket. Jag vill ha allt, helst på en gång, klart framför mig på vad jag ska göra, när, hur, vad, med vem osv. En plan på livet. Visst skulle det vara skönt att ha de, att någon färdigt har planerat hur du ska göra för att det ska bli bäst och så bara säger dom nästa steg till dig. Inte behöva tänka eller fundera för mycket, bara göra och njuta av livet.
Haha, nej nog är det väl tur att vi till stor del får välja o bestämma om våra liv själva. Även om det kan vara lite jobbigt och man skulle vilja ha lite hjälp ibland. 😎


måndag 17 oktober 2016

fredag 14 oktober 2016

Fredag

Hej o halå va denna vecka har gått fort! 😐 
"Helg igen..?", känns det som. Nå, jag har ju dock sovit bort nästan hela veckan oxå.. 

Startade dagen med morgonstall, riktigt mysigt o roligt att få hålla på lite mera nu igen!
Fortsatte sedan med en "morgon-brunsch" tillsammans med Karin, fredagsmyys på hög nivå! 🍅🍇🍞🍓🍒🍳👏


Hoppade sen i bilen o åkte o se på när Puuhis blev riden. Amazing hur mycket som kan ändra i en häst med bara lite kroppskorrigering i ridningen..! Man blir lika förvånad varje gång! På mindre än en vecka så har det skett massor i hans kropp o rörelser, redan! 👏💕🐴



Nu väntar lite kvällsjobb och sen så fortsätter vi att fredagsmysa! 🎀🎈



onsdag 12 oktober 2016

Tar det riktigt chill

Har legat och ligger hemma ännu med en riktig dunderförkylning.
Skönt på ett vis att den äntligen bröt ut ordentligt! Har känt att den lite har legat på lur nu ett tag och bara väntat på sitt tillfälle.
Rösten har varit riktigt off också men börjar tackolov komma tillbaka till sitt normala jag igen.

Det är så underligt hur det kan ändra och bli. Förut så stressade jag alltidalltid sönder när jag var i oskick, oavsett om det bara handlade om några dagars förkylningar eller om det var större & längrevarande saker som benbrott/sjukdomar. Jag kunde inte bara vila och ta det lugnt riktigt på riktigt. Jag måste alltid göra nånting vettigt först, så att det känns o så att man faktiskt sen också har gjort sig värd att få sitta ner och vila en stund. Och om jag då hade gjort mig värd att få sitta ner en stund o vila så skulle jag inte slösa upp den tiden heller på nåt onödigt som att "bara vila". Nej, då skulle det läsas artiklar, forskning och böcker hit o dit så att jag säkert tog tillvara på dagens alla minuter.
Och visst, det är jättebra med ett brinnande intresse för att lära sig och utvecklas! Men att sitta ner och faktiskt inte göra nånting annat än "bara vila" behövs för alla, oavsett vad.

Idag har jag "inga" bekymmer med att kunna ta mig den lilla tiden till att "bara vila". Eller ja, ska vi säga som så, det är inte själva vilan/pausen som längre är bekymret och gör att jag blir stressad. Nej, det svåraste idag är egentligen att bestämma mig för att nu tar jag mig tid till en liten paus och så tar jag den. Det blir lätt att jag tänker, äh men liite senare kan jag ta den. Men nej, man ska faktiskt ta sig tid till pauser, flera stycken under dagen. 
Även om jag inte riktigt är där var jag skulle behöva vara ännu så är det ändå  skönt att ha kommit till dendär punkten att jag faktiskt inte stressar upp mig när jag är sjuk eller när jag tar min lilla paus. Det har ju dock tagit några år till att komma fram till det att stress gör inte att jag blir friskare snabbare eller att jag skulle lära mig ännu mera och riktigt supersnabbt. Kanske är det nåt som kommer med åren, kanske är det nåt man bara måste lära sig och ibland den tuffare vägen, kanske en kombination av båda - jag vet inte. Men skönt är det i varje fall. Visst sitter jag fortfarande o läser, allt o lite till det jag bara kommer över i hästväg, när jag är sjuk men nu finns inte dendär pressen eller stressen liggandes där bakom längre. Jag kan sitta och läsa med ro istället. Och det är nog såå mycket skönare än att stressa o tvinga sig själv.





måndag 10 oktober 2016

He is home!

Contesto!

Puuhis-ponkken e äntligen hemma! <3
Så roligt att se hur glad han blev när han fick träffa sina kompisar och hur nöjd han verkade vara med att vara hemma igen! <3

Han har varit igång två dagar här hemma.
I söndags så red jag själv en liten stund bara, räckte bra till för mig till att börja med och idag har jag bara stått på marken och sett på när han fick jobba lite lätt.

Man slutar aldrig att förvånas

På ett vis så är det ju lite "roligt" det, att man inte slutar att förvånas.
Men samtidigt så kan det bli lite väl mycket förvåningar på en kort tid.
Lagom skulle det behöva vara.
Precis som med allt annat.

Nu om inte tidigare så önskar jag bara att jag satt på ett flygplan, ensam, påväg nånstans dit jag vill, nånstans varmt, nånstans vackert, någonstans dit jag inte varit förut, där allt är nytt. Där jag bara skulle få gå och vara. Där ingen man känner finns, inga måsten, inga tider att passa..
Kalla det att fly från verkligeheten - javisst, men fan om verkligheten är såhär så behöver man verkligen få slippa ifrån den ibland!

Jag är så trött på människor.
På vi tvåfotade.
 Inte på människan i sig men på våra beteenden..
Trött på att vi inte kan lyssna på varandra och på oss själva.
På att vi inte kan acceptera varandra och oss själva.
På att vi inte kan förlåta varandra och oss själva.
På att vi inte kan erkänna våra brister och styrkor.
På att vi inte kan uppmuntra varandra och oss själva.
På att vi inte kan älska varandra och oss själva..
Varför är domhär sakerna så himla svåra?

Nästan varje dag nu den här senaste tiden har jag bara tydligare och tydligare fått se vilken människa jag verkligen inte vill bli.. 
Det ger mig en sån stor kick till att bara försöka kämpa ännu mera för att bli en ännu bättre medmänniska. För att bli en ännu bättre version av mig själv. För det kan ju inte någonstans vara meningen det att vi ska bete oss dåligt mot varandra och mot oss själva - ingen mår bra av det och inte kan det ju vara roligt för nåndera heller.

Jag hade trott att jag hade blivit tillräckligt förvånad för en tid nu, men tji fick jag. Vi människor slutar tydligen aldrig att förvånas och förvåna.